onsdag 28 april 2010

Det korta steget från plenisalen till sandlådan.*


Vi förväntar oss att våra politiker gör sitt yttersta för att hålla Sverige i det skick de vill att det ska vara. Vi hoppas och tror att dessa människor tar sitt uppdrag på största allvar och förvaltar våra gemensamma skattepengar på ett (enligt deras partilinje) vettigt sätt, oavsett politisk inriktning. Även om vårt demokratiska system har sina brister kan man konstatera att vi svenskar litar mer på våra förtroendevalda än den genomsnittlige amerikanen till exempel. Detta bevisas, om inte annat, genom ett mycket högre valdeltagande.

Igår såg jag dock ett utspel av Mats Odell som för oss närmare situationen i Det stora landet i väst. Det är nästan omöjligt att ens skriva något om detta utan att sänka sig till samma barnsliga nivå. Det är valår och man kanske kan förvänta sig att partierna har tuffare verbala strider än normalt. Detta ursäktar dock inte Mats Odells beteende. Han har på tio sekunder lyckats reducera sin egen och en stor del av valrörelsens trovärdighet till ett sandlådekrig där den som kastar mest skit på den andra vinner.

Det bästa vore om oppositionen såg detta som ett slag under bältet och ignorerade utspelet totalt. Men eftersom detta inte kommer hända har jag nedan skrivit några användbara ”comebacks” som ligger på samma nivå som Odells uttalande.

- Den som sa det, han var det.
- Din mamma.
- Skvallerbytta bing bång.

*Detta inlägg är helt ofärgat och endast drivet av en enorm trötthet inför vuxna människor som beter sig som barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar