Helt plötsligt verkar det som att det är OK
att hota människor med döden på grund av något de har ritat, filmat eller
skrivit. ”Det är onödigt att provocera” sägs det. Helt plötsligt börjar vi se
över vårt kulturarv och rensa ut bland barnböcker som har tveksamma
värderingar. ”Vi borde se över vuxenutbudet också” sägs det. Jag känner igen
det här.
------
Det farliga är inte att det finns gamla böcker
där afrikaner framställs som mindre värda och korkade. Det farliga är inte att
någon avbildar en historisk figur med provokativt uppsåt. Det farliga är
bristen på perspektiv. Det farliga är heligheten.
------
Barn fungerar på samma sätt. Säg åt en
treåring att inte röra vägguttaget. Gå ut ur rummet. Det är psykologi på
dagisnivå, jag vet. Men det är där vi har hamnat. Du FÅR inte rita profeten.
Jag dödar dig om du ritar profeten. Vad tror du kommer hända?
------
Jag läste nästan bara Tintin under min
uppväxt. Under en tioårsperiod var han totalt dominerande i mitt kulturutbud, möjligtvis
uppblandat med lite Pippi (och hennes negerkung till far) och Emil (och hans
sadistiske far). Efter detta var det dags för bloddrypande amerikanska
hårdrockare blandat med bröstvisande engelska popikoner.
------
Min tonårstörst efter rättvisa och medmänsklighet kände därefter inga gränser. Jag blev rentav
aggressiv vid minsta antydan till sociala orättvisor eller förtryck. Ni FÅR inte rita hakkors
på skolgården. Jag slår er om ni ritar hakkors på skolgården. Vad tror du
hände?
------
Lösning? Utbildning. Upplysning.
Avdramatisering. Diskussion. Dialog. Historieberättande. Kulturarv. Tillit. Tillåtelse.
Kärlek. Ansvar. Vetenskap. Men det vet väl alla redan hoppas jag.
